Vad ska Israel göra då?

En ny opinionsmätning visar att stödet för Hamas attack mot Israel den 7 oktober samlar ett betydande folkligt stöd och att få palestinier på Västbanken och i Gaza vill ha en tvåstatslösning.

Från en av de många demonstrationerna. Photo by Austin Crick on Unsplash

I takt med att kriget mellan Hamas och Israel fortskrider höjs röster som gör gällande att Israels motangrepp inte är proportionerligt då det drabbar oskyldiga civila. Dessa röster anser vidare, i varje fall offentligt, att Israel har rätt att försvara sig mot den värsta pogromen sedan andra världskriget. Hur Israel ska försvara sig, givet premisserna på marken där Hamas medvetet beblandat sig med civilbefolkningen, vilket är en väsentlig orsak till de höga civila dödstalen, får vi däremot aldrig veta.

I dagarna presenterades en intressant opinionsundersökning genomförd av Arab World for Research and Development (AWRAD) som ställt frågor kring palestiniernas syn på Hamas och framtiden efter den 7 oktober. Resultatet är skrämmande:

I undersökningen ingår 668 palestinier i alla åldrar, från såväl Gaza som Västbanken. 70 procent av dessa stödjer helt eller delvis Hamas attack av oskyldiga civila israeler den 7 oktober. Av de som tillfrågats på Västbanken uppgår siffran till hela 75 procent. 98 procent anger dessutom att de känner sig stoltare över att vara palestinier efter händelserna.

Samtidigt stödjer 90 procent vapenvila, vilket givet stödet för attacken, i praktiken skulle innebära att Hamas segrar och kan fullfölja löftet om att fortsätta sina attacker tills det inte längre finns något Israel, eller några judar, kvar att förinta. Också ett sätt att få slut på antisemitismen - för den som är lagd åt det morbida hållet.

Vad beträffar framtiden säger 5,4 procent att de vill ha en enstatslösning för israeler och palestinier, 17 procent föredrar en tvåstatslösning där varje folk har ett land. Det riktigt problematiska, som förklarar varför konflikten så svårligen kan lösas, återspeglas av att hela 74,7 procent drömmer om ett Palestina “from the river to the sea”, vilket alltså betyder från Jordanfloden till Medelhavet. Med andra ord ett Palestina som sträcker sig över det som idag är Israel - men utan några israeler.

Varje civilt dödsoffer är en tragedi - i alla krig, i alla tider. Men det finns inga perfekta krig där fienden samlas på en fotbollsplan och väntar på att beskjutas så att inga civila dödsoffer uppstår. I fallet Hamas är det tvärtom en del av strategin att så många civila som möjligt ska dödas; dels för att det, för dessa människor, är viktigare med martyrer än med fred, dels för att ju fler civila som dödas desto mer kommer Israels försvar att ifrågasättas av den allmänna opinionen runt om i världen.

Att använda civila dödsoffer som argument mot rätten att försvara sig, när dessa används som mänskliga sköldar av det egna styret, är lika verklighetsfrånvänt som att säga att det var fel av de allierade att angripa Tyskland under andra världskriget och befria världen, och inte minst judarna, från Hitler. Under det kriget dödades mellan 6.600.000-8.800.000 tyska militära och civila dödsoffer. Så brutal är krigets logik. Men vad hade alternativet varit?

Mot denna bakgrund och de opinionsyttringar som den ovan refererade undersökningen fångar kvarstår frågan hur fred ska kunna uppstå givet de premisser som Hamas skapat? Vad ska Israel göra, förutom att utplåna sig självt och därigenom sina medborgare, för att det ska anses proportionerligt? Hur ska det israeliska folkets rätt till trygghet och fred i sitt eget land kunna garanteras? Vad ska Israel förhandla om - och med vem?

Så länge dessa frågor förblir obesvarade kommer konflikten kvarstå.