S - som i sprängning, skenhelighet, svek och socialdemokrati
Sprängningarna, som slår nya rekord, och mordet på Salwan Momika vittnar om ett Sverige som alltför länge tummat på sina grundläggande principer och som nu behöver sätta hårt mot hårt.
32 sprängningar på mindre än 28 dagar. Täby, Kortedala, Kålltorp, Hammarbyhöjden, Hagsätra, Bredäng, Mölndal, Tumba, Nyköping, Alby, Johanneberg, Märsta, Segeltorp, Johanneshov, Hökåsen, Skärholmen, Västra Frölunda, Brottsta, Botkyrka, Kungsängen, Haninge, Farsta, Söderkulla, Stenby, Nacka, Enskededalen, Bro, Kärrtorp, Ödåkra, Bagarmossen, Årstaberg, Bro. Det vill säga Stockholm, Malmö, Göteborg, Eskilstuna, Uppsala, Västerås, Helsingborg och Nyköping. Och då inkluderas inte ens annan grov brottslighet i form av skjutningar och knivattacker i uppräkningen.
Eller mordet på Salwan Momika, koranbrännaren och islamkritikern, som inträffade i hans lägenhet i Södertälje under onsdagskvällen. Avrättningen skedde medan Momika livesände på TikTok och sändningen stängdes av när Polisen anlände till platsen. I dag skulle domen i åtalet om hets mot folkgrupp ha offentliggjorts. Ty i detta fall var åklagaren nämligen övertygad om möjlighet till fällande dom - till skillnad från alla de fall vi sett under de gångna 15 månaderna där judehat spytts ut på gator och torg utan att någon dömts i enlighet med vad som får antas vara lagens mål och mening. Det är sorgligt och skrämmande.
Mordet är en attack på rätten att häda, kritisera Islam, på yttrandefriheten och den svenska demokratin. Av reaktionerna i sociala medier att döma från människor med utländsk bakgrund som jublar över det som skett - en del med pro-palestinska symboler i profilnamnet vilket bekräftar mitt påstående om att hatet mot Israel är en indikator på att man också tar avstånd från västerländska värderingar i största allmänhet - är det uppenbart att Sverige befinner sig i fritt fall.
Reaktionerna från dessa människor, som avskyr och önskar skada Sverige, bör inte förvåna någon. Redan under de så kallade Påskkravallerna, som förklarades som de “kränktas respons” på koranbränningarna, stod det klart att våldsverkarna och deras sympatisörer dels var många, dels besatt ett stort våldskapital. Det politiska svaret, att förbjuda bränningarna som jag återkommande kritiserade, riktade in sig på bränningarna när problemet var “de kränkta” och deras perversa föreställning om att det i Sverige är acceptabelt att ta till våld när ens religion kritiseras.
Allt talar för att Sverige nu behöver bekämpa flera strider samtidigt; dels mot gängen och kriminaliteten, dels mot de som i islams namn - och de är besvärande många fler än vad det abstrakta begreppet “islamister” gör gällande - tar sig rätten att praktisera sin religion på ett sätt som syftar till att skrämma oss andra.
Det som nu sker i Sverige saknar motstycke i västvärlden. Det saknar motstycke i svensk historia. Läget är extraordinärt och åtgärderna behöver därmed också vara av det extraordinära slaget; ty ju längre vi dröjer desto mer radikala kommer vi tvingas att bli vilket få i grunden önskar. Det betyder, för att tala klarspråk, att det inte räcker att revidera i marginalen genom att anpassa nuvarande lagstiftning till monumentalt förändrade förhållanden, utan att man behöver börja i verkligheten och utifrån den föreslå åtgärder som inte tidigare har prövats i vårt land. Och det är bråttom.
“Låt oss spränga och skjuta grabbar /…/ Vi gör 2025 till historiens bästa med sprängningar!” skriver kriminella gängmedlemmar i sina kanaler, rapporterar P4 Stockholm. Medan det ansvariga styret i Stockholm, med Socialdemokraterna i spetsen sedan år 2022, sitter på händerna sprängs numera vanliga människors, vanliga vardag till oigenkännlighet. Men för de så kallade Magda-moderaterna, som är mer rädda för SD än för de kriminellas totala likgiltighet för människoliv, gör det bevisligen inget - så länge som det inte smäller i den egna porten sannolikt.
Det är av oro för att förlora dessa väljare som Socialdemokraterna under tisdagen helt plötsligt föreslog att hela södra Stockholm ska göras till en stor visitationszon. Det är ett verktyg som riksdagen röstade igenom i april i fjol (Socialdemokraterna röstade nej) som innebär att ett område som polisen bedömer har en påtaglig risk att drabbas av sprängningar eller skjutningar kan avgränsas. Inom det avgränsade området, visitationszonen, ges polisen rätt att utan konkret brottsmisstanke kroppsvisitera och genomsöka bilar.
Socialdemokraterna menade i fjol att visitationszonerna var “ett tragiskt exempel på svensk kriminalpolitik som lägger väldigt mycket energi, väldigt mycket av tiden på departementet, på ett förslag som de flesta experter är överens om inte kommer spela någon större roll” och att förekomsten av dem skulle resultera i försämrat förtroende mellan poliser och medborgare i vissa områden och därmed bli kontraproduktivt.
Men nu har vinden - och kappan med den - vänt. Bra att politiker ändrar sig, tycker en del. Problemet är att de inte ändrat sig för att de förstått att de haft fel och därmed dragit slutsatser för framtiden. De ändrar sig för att röstmaximera och kommer agera likadant när regeringen lägger nästa förslag, och nästa, och nästa… precis som de av opportunistiska skäl historiskt ändrat sig kring NATO, migrationspolitiken, kärnkraften och så vidare.
För Socialdemokraterna, som bär ett stort ansvar för den uppkomna situationen som en direkt följd av gränslös migration och obefintlig integration, handlar det dessvärre inte längre om att lösa samhällsproblem, om att vara proaktiv och konsekvensanalytisk. Socialdemokraterna har de senaste decennierna reducerat sig till ett parti för en medelklass som lajvar Marie-Antoinette på helgerna, som demonstrerar för Hamas, som inte kan definiera vad en kvinna är och som i teorin välkomnar mångkulturen men som i praktiken bosätter sig långt ifrån konsekvenserna av de egna politiska valen.
Detta förhållande blir återigen en påminnelse för borgerligheten om att inte låta sig tystas och hunsas av Socialdemokraternas försök att brunsmeta, larma och varna för förslag och åtgärder som har samhällets och medborgarnas trygghet - och frihet - för ögonen. Inom några månader, när det passar de socialdemokratiska spinndoktorerna, kommer förslagen skamlöst approprieras och allt framställas som en från början socialdemokratisk idé.
Socialdemokraterna inte bara förhalar och försvårar nödvändiga reformer, de vulgariserar också den politiska debatten och urvattnar ordens betydelse. För hur ska man annars uppfatta att politik som tidigare utmålades som rasistisk plötsligt omfamnas av just Socialdemokraterna? Annat än att de antingen själva blivit rasister -eller att de aldrig menade vad de sade?
Jag tror att politiken behöver återgå till att fokusera på att lösa problem att sätta Sveriges och svenskarnas bästa främst. Under mina många år som ledarskribent, inte minst under åren på GP, slogs jag av hur många politiker som lade sin tid på att kritisera och försöka sätta dit meningsmotståndare istället för att ägna sig åt att lägga förslag för samhällsförändring och ta ansvar för de vägval man gjort. Visst, det är enklare att göra det förstnämnda än det sistnämnda men jag tror att politikerföraktet kommer att skjuta i höjden än mer om regering och opposition inte lyckas vända den farliga utveckling som vi befinner oss i.
När jag ställs inför svåra frågor brukar jag göra en tankeövning som går ut på att jag föreställer mig att jag drabbats av total minnesförlust. Jag vet inte varför det som hänt inträffat eller vem som bär ansvaret historiskt. Det enda jag vet är det problem jag har framför mig - nämligen att kriminella i januari månad år 2025 i Sverige har genomfört drygt 30 sprängningar i fastigheter där civila bor. Vad gör vi åt det?
Jag tror inte att det finns några enkla lösningar eller ens en lösning. Men det som nu sker i Sverige är inget annat än inhemsk terrorism, något som närmast liknar ett inbördeskrig, som ingjuter stor skräck i den skötsamma majoriteten, som leder till att människor kringskär sina liv, att barn utsätts för svåra trauman, att tilliten till statens förmåga att beskydda sina medborgare allvarligt skadas, att samhällskontraktet skjuts i sank och att etniska motsättningar i ännu högre grad än hittills kommer att cementeras.
Om vi verkligen inser vidden av ovanstående är den naturliga slutsatsen att kriminaliteten numera utgör ett så pass allvarligt hot mot majoritetens frihet att vi behöver återerövra den genom åtgärder som kraftigt kringskär friheten för den kriminella minoriteten.
Det betyder, för att tala socialdemokratiska, att vara beredd att pröva allt. Kanske samverkan mellan polis och militär? Mer kameraövervakning också i privata portar? Hemlig avlyssning och fler säkerhetszoner? Indragna medborgarskap för fler och vid fler brottstyper? Jourdomstolar? Preventiv internering? Ett stramt kvotflyktingsystem i syfte att få ordning på inflödet av nya migranter? Utvisningar vid brott med lägre straffskala? Återvandring för de som bevisligen inte vill integreras? Kriminalisera alla former av samröre med kriminella gäng för att komma åt deras infrastruktur?
Sverige har misslyckats med att stävja kriminaliteten, värna yttrandefriheten, upprätthålla tilliten som var grunden för samhällskontraktet och skydda den judiska minoriteten. I vår iver att framstå som goda, öppna och toleranta har vi tillåtit intoleranta individer, som hatar de västerländska värderingarna som gjorde Sverige till ett av världens bästa länder, att flytta fram positionerna. Att skrämma den skötsamma majoriteten till tystnad och underkastelse - i sitt eget land.
Sverige ska inte vara en fristad för islamister, antisemiter och terrorkramare. Vi ska vara stolta för att man i Sverige får (fick?) häda - också islam. För vår yttrandefrihet, jämställdhet och religionsfrihet. Men frågan som instället sig är vad dessa rättigheter de facto är värda om de alltmer reduceras till symboler för ett samhälle som gått förlorat, om den som använder sig av dem ytterst riskerar livet, om staten inte kan garantera människors säkerhet?
Skjutningarna, sprängningarna, mordet på Momika, den skyhöga antisemitismen - allt hänger samman och är symtom på samma sak. Sverige, liksom hela västvärlden, har stora problem med islam och hur religionen praktiseras och krockar med våra värderingar i ett av världens mest sekulära samhälle. Därför behöver vi, vid sidan av konkreta lagändringar som riktar in sig på de kriminella, inte vika en millimeter ifrån det faktum att vissa värderingar inte är valbara för den som vill leva här - och att det för den som inte vill ställa sig bakom dessa värderingar enbart återstår att återvända hem.