På jakt efter borgerlig kulturpolitik

Är kulturen ett "särintresse" och är kulturutövare en "bortskämd kulturelit"? Tveklöst, om man får tro det moderata kommunalrådet i Norrköping som ställer vård, skola och omsorg mot symfoniorkestrar.

Du som väljer att betala din prenumeration med kort behöver mata in kortnumret två gånger innan autentiseringen, för att betalningen ska gå igenom, även om du får ett mail om att du blivit prenumerant. Önskar du bli bli betalande prenumerant, men inte betala med kort, går det bra att betala via Swish eller till mitt bankgiro. Märk insättningen med din emailadress. I dagsläget är det årsprenumeration (50 euro/580 kronor) och mecenatnivå på valfritt belopp därutöver som kan administreras. Swishnummer: 123 250 22 19 eller Bankgiro: 5964-8048. Tack för ditt engagemang som möjliggör mitt skrivande!

Konsertsal i Bukarest. Photo by Hongbin on Unsplash

I det kommunistiska Rumänien var kulturen nästintill avgiftsfri - även om den i övrigt var helt ofri. Kommunisterna, i likhet med andra auktoritära krafter, var väl medvetna om kulturens kraft och hur denna kraft effektivt kunde missbrukas. Den politiserade kulturen, som blir ytterligare ett verktyg i statens propaganda, har med andra ord gamla anor - här som där - även om en del desperat försöker framställa det som ett exempel på sverigedemokratisk makthunger.

Utifrån detta perspektiv är det märkligt att borgerligheten, och inte minst Moderaterna, i decennier uppvisat ett sådant ointresse för kulturen bortom diskussionen om finansieringsformer. Att man inte på ett mer inspirerande vis förmått tala om bildningens roll, utan enbart fokuserat på utbildningens, för frigörandet av individen.

När så Norrköpings kommunalråd Sophia Jarl (M) motiverar de stora förändringarna på kulturområdet med att ledningens fokus hädanefter kommer vara välfärdens kärna - i form av vård, skola och omsorg - samtidigt som hon nedsättande refererar till upprörda kulturutövare som en “bortskämd kulturelit” och kulturen i sig som ett “särintresse”, kan jag inte låta bli att minnas hur illa det skorrade i borgerliga öron när Fredrik Reinfeld, också han som av en händelse moderat, talade om näringslivet och försvaret som särintressen.

Men varken kulturen, försvaret eller näringslivet är några särintressen - tvärtom utgör de centrala delar i ett borgerligt, frihetligt, marknadsliberalt och demokratiskt samhälle. Så varför detta ointresse?