Gå inte på vänsterns distraktion
Det är uppenbart att vänsterns strategi för opinionsbildning går ut på att göra huvudsaken till bisak och vice versa. Vi på högerkanten ska inte spela med utan alltid fokusera på samhällsproblemen.
Jag hävdar med bestämdhet att man alltid ska sträva efter att behandla lika fall lika; om man gärna påtalar när någon man ogillar gör något man ogillar, bör man också i konsekvensens namn markera när någon man gillar gör något man ogillar. Därför kommenterade jag i negativa ordalag bilden av Elon Musk med sin numera famösa utsträckta arm på X (utan att ha tittat på hela sekvensen med ljud, vilket jag borde ha gjort!).
Jag vidhåller efter att nu ha sett sekvensen i sin helhet, att gesten med de konnotationer som den väcker helt oavsett avsikt, var olämplig. I de medvetna missförståndens tidevarv, när vad som sägs och varför är underordnat vem som säger det, borde den också av den anledningen ha undvikts.
Men utifrån att Musk sägs ha en autismdiagnos (med allt vad det kan innebära i form av bristande social intuition) och därtill i olika sammanhang uttryckt sitt kompromisslösa stöd för gisslan och Israels rätt att försvara sig, framstår det i varje fall för mig som ganska osannolikt att Musks gest, som till viss del ser ut som en Hitlerhälsning, skulle ha gjorts med uppsåt att vara just en Hitlerhälsning. Jag har därför svårt, sett till helheten, att uppbringa den aversion som jag först intuitivt gav uttryck för.
Desto mer upprörande finner jag de unisona fördömandena från vänster av Musk. Alltså från den vänster som ägnat de senaste snart 15 månaderna åt att urskulda, relativisera och helt öppet sympatisera med nazisterna i Hamas, trots att de sistnämnda med stolthet återkommande deklarerat att deras främsta mål är att utrota judarna och Israel och att så fort tillfälle ges upprepa massakern från den 7 oktober.
Dessa självgoda vänsterpersoner som gärna refererat till, och snyltat på, Förintelseöverlevandes kredibilitet - när syftet enbart varit att höja priset för borgerligheten att ta stöd av SD - som nu ser mellan fingrarna när Hamasapologeter och terrorromantiker marscherar på svenska gator och torg i syfte att normalisera mördandet av civila israeler och skrämma vanliga svenskar till underkastelse med sitt dominansbeteende.
Jag har, lika lite som någon annan, någon aning om Musks avsikt var att göra en Hitlerhälsning eller ej. Och helt ärligt spelar det mindre roll i jämförelse med det faktum att det nu står bortom allt rimligt tvivel att det uppdiktade engagemanget mot antisemitismen från allehanda vänsterpolitiker och deras opinionsbildare, dessa så kallade antirasister och humanister, enbart var ett billigt knep i kampen mot meningsmotståndaren som föga hade med omtanke av judar att göra.
För varför skulle de annars ha kategoriserat allt som ur ett vänsterperspektiv är “förkastligt” som nazism - men inte alla de som utan omsvep givit uttryck för nazismens kärna; det vill säga det explicita judehatet?
Vilket för oss vidare till en annan aspekt: I veckan har jag varit i Europaparlamentet i Strasbourg där jag bland mycket annat deltog i en debatt om yttrandefrihet. Det var oroväckande många kollegor, som av inläggen att döma, på allvar tror att det är yttrandefriheten (andras yttrandefrihet, aldrig deras egen, såklart!) som är hotet mot demokratin. Att det är Elon Musks inlägg på X som påverkar människor att rösta på ett visst parti. Som oroas mer av bilden av verkligheten - än av verkligheten som sådan. Men verkligheten, liksom den fria tanken som är en förutsättning för det fria ordet, kan inte regleras - oavsett hur många gånger som totalitära regimer försöker.
För när tyskarna går till val om några veckor är det inte vad Musk säger om AfD som har relevans för väljarnas val. Det som kommer ha stor betydelse för valutgången är snarare det faktum att Tyskland under de senaste månaderna skakats av tre våldsdåd som berövat elva oskyldiga människor, varav minst ett litet barn, livet.
I staden Solingen i slutet av sommaren och nu i veckan i Aschaffenburg var gärningsmännen asylsökande från Syrien respektive Afghanistan som båda hade fått avslag på sina ansökningar. I Magdeburg var gärningsmannen en läkare från Saudiarabien som körde rakt igenom en folksamling på stadens traditionsenliga julmarknad.
Skandaler och märkliga uttalanden från politiker som medierna gladeligen blåser upp må generera klick men ger sällan den långsiktiga effekt som man skulle kunna tro. Sådan journalistik kräver ingen större ansträngning och kommer aldrig att konkurrera ut människors upplevelse av samhällsproblemen. Skandalerna, de riktiga och de uppdiktade, är enbart brus i bakgrunden som stärker respektive sida i uppfattningen om den egna sidans förträfflighet och motståndarens tafflighet.
Reella förändringar av opinionen inträffar när verkligheten förändras - vilket är något helt annat. När människor upplever att beslutsfattare förstår och delar deras oro, då kan berg förflyttas.
Med detta sagt så är en del av Trumps uttalanden på riktigt problematiska, inte minst i förhållande till Ukraina och den transatlantiska länken, eller när det kommer till synen på handelstullar, protektionism och anspråken på Grönland. Men genom att hela tiden blåsa upp det som egentligen enbart är att betrakta som provokationer eller symboler förflyttas fokus från substansen. Det skadar såväl sakfrågorna som det offentliga samtalet som sådant. Vänstern är experter på denna strategi som resulterade i att migrations- och integrationsfrågor länge var tabubelagda i Sverige - i antirasismens namn.
Men resultatet av decennier av charader går inte längre att förneka, vilket är bra, för nu kan vi äntligen göra något för att komma åt roten till problemen. Ett tecken i tiden: Under fredagen gick Polisen ut med ett meddelande till allmänheten, efter den senaste tidens många sprängningar i bostadshus, av vilket framgår att:
“Människor som rör sig utomhus under kvällar och nätter – taxiförare, tidningsbud, hundägare – uppmanas att direkt reagera och ringa 112 om de gör observationer som kan misstänkas vara grova brott.”
Max Åkerwall, biträdande polischef i Stockholm syd, tillägger att:
“Vi vet att kriminella gömmer föremål i källare, källarförråd, trapphus, ventilationsutrymmen eller i andra allmänna utrymmen. Men det kan också vara föremål som placeras synligt på en offentlig plats.”
Utan denna verklighet, som längre skulle döljas för att inte skada den så kallade Sverigebilden, hade det inte funnits något för någon att göra ett nummer av. Utan den brittiska groomings- och våldtäktsskandalen i Storbritannien hade det inte funnits något för Musk att belysa.
Därför är det helt centralt att hålla ögonen på bollen och inte låta sig distraheras av det andra vill rikta fokus mot - eller bort ifrån. Att inte låta sig förledas av de som gör huvudsaken till bisak och vice versa för att gynna sig egen sak. Våra samhällen dras med reella problem, med riktig antisemitism och med riktiga antidemokratiska krafter som vill kringskära vår yttrandefrihet och skrämma oss till underkastelse.
När vänstern ropar och pekar åt ett håll gör man därför klokt i att titta åt det motsatta hållet.
I veckan spelade jag in första avsnittet av mitt nya program ”Teodorescu möter” och fick förmånen att intervjua IDF:s före detta presstalesperson Jonathan Conricus. Vi talade om Israels avtal med Hamas och om hotet mot väst om vi inte agerar mot terrorromantiken som fått fäste i Europa.